Smalsemla är inget för mig. Riktig grädde, bulle bakad på smör, och ordentligt med mandelmassa, tack. Men i miniformat. Jag skyndar på tillverkningen något genom att köpa färdig mandelmassa, som grovrivs och blandas med en skvätt mjölk och lite inkråm från bullen. Att minibullen är bakad på dinkelsikt gör dessutom att den kvalar in under kategorin: Fiberrik. Här kan du läsa om en känd semmelälskare tillsammans med lite historik.
1 kommentar:
Jag föredrar också den riktiga semlan. Äter det ju bara en gång om året så det känns som att jag kan unna mig en vanlig istället för light.
Skicka en kommentar