Hemma från en heldag i Järna är jag fullproppad med matinspiration. Främst från
Carola Magnusson och
Stefan Eriksson. Två personer med ett passionerat intresse för god mat, bra råvaror och helheten runt måltiden. Carola med fokus på
skolmatsalen. Hon pratar om sina "små gäster" och vikten av att alltid ha individen i blickfånget inte den stora massan. Jag blir alldeles lycklig av att höra henne berätta om maten hon serverar, om variationen i smaker, det färska brödet och om hemrullade köttbullar med riktig lingonsylt.
Ni som har barn, hur är maten på era skolor? Hos oss är det alldeles för mycket stress och buller, utan tillräckligt med vuxna runt bordet och mat som ofta är långt ifrån vad jag önskar både till smak och innehåll. Det behövs fler Carolor för att våra barn ska få en vettig och näringsrik lunch i magen. Ja, jag vet att den svenska skolmaten är bättre än i många andra länder, men det argumentet biter inte på mig. Jag nöjer mig inte så lätt. Och att "barn äter inte den sortens mat" fungerar inte heller. Det gör dom, om de får ta det i sin egen takt. I dag har jag sett exempel på vad som går att åstadkomma för samma måltidspeng, men med hjärtat i maten och hos barnen.
Veckans matsedel på Katarina Norra skola:Varje dag serveras nybakat bröd på ekologiskt spannmål.
Ett rikligt salladsbord, flera sorters knäckebröd.
Ekologisk mjölk och kolsyrat vatten.
Måndag
Pasta con formaggio è broccoliRotfrukt & linspytt med citrusvispTisdag
Stek på fransyska med gräddsås,saltgurka & kokt potatisVita bönor & rotsaker i röd curry med ekologiskt rårisOnsdag
Tomatsoppa med basilika cremePotatis & rotsellerisoppaTorsdag
Lenrimmad sejfilè med örtcrisp, apelsin & rosmarinsås samt vitt ekologiskt vitt risrattatouille med ekologiskt risFredag
Oy`s pat ka pao med ekologiskt risMelanzane parmigianaStefan Eriksson som blev Årets kock 2005 har samma passion som Carola, men har valt att syssla med catering. Hans budskap till oss är; Var nyfiken. Med nyfikenhet kommer man långt.
Med tid, kunskap, kärlek och intresse blir all mat god, säger han. Jag kan bara hålla med, även om tiden ibland är knapp. Respekt är ett ord som han återkommer till. Respekten för den lilla producenten, för råvaran, för tillagningen, för riktiga smaker och respekten för jorden vi brukar. Han pratar så att det vattnas i munnen om fläskotletter, polkabetor och strömming. Så pass att jag är tvungen att avkräva honom på strömmingsreceptet. Får jag tag i färska filéer blir det morgondagens middag. Äntligen ska jag laga strömming.
Och det blir surdegsbakning. Inte med surdeg från Järna utan från en riktig norrländsk rackare. Jag träffade urtrevliga Katarina som lagar maten på en Waldorfförskola i Östersund och hon lovade att skicka en startdeg med posten. Har jag tur eller?
Men herregud, jag glömde bort besöket på Skilleby Trädgård. Martins odlingstips får vänta till nästa gång.